Eken började som ett ekollon någon gång under Gustav Vasas tid. Sedan dess har den vuxit långsamt och stått kvar genom sekler av förändring. Den har sett människor komma och gå och landskapet runt omkring gradvis skifta. Troligen var den skogens äldsta träd.
För bara några år sedan bar den fortfarande löv. I dag är den död. Stammen står kvar, men livet har lämnat den. Den påminner oss om att också det som består länge till slut når sin gräns. Inget varar för evigt.